Snudd på slut

Ja, govänner, nu är 2011 snudd på slut. Jag tycker om att tänka tillbaka på året som varit. Sammanfatta och summera. Eller bara reflektera.

2011 var mitt andra år som mamma, ett år då jag verkligen växte i föräldraskapet. Jag  gladdes och älskade, kämpade och slet, grät och var så trött. Vet ni att vi köpte en grill i somras? Vi använde den inte en enda gång. Är det inte så man mäter lycka på sommaren liksom. "vi grillade och träffade kompisar varenda kväll". Näpp. Jag ville bara vara ifred. När jag började jobba mådde jag bättre än på länge. Så mycket för det där med semester.


För 2011 var ju året då jag började jobba som förskollärare. Mycket har hänt med min yrkesidentitet sen dess. Jag är stolt över mitt jobb och det jag gör på jobbet, våra barn och mina kollegor. 


Sist men inte minst var ju 2011 helt klart sömnadens år. Jösses vad mycket jag har sytt. Vad jag har lärt mig mycket. Och tänk vad jag får genom den här bloggen. Omtanke, gemenskap och vänskap! Det är inte illa.


Nu ska jag duscha, sy och äta julgodis i en salig röra, ända tills det nya året ska firas ut lite längre ner på gatan. Tills vi ses igen: Gott nytt år!

Övningsplagg

Jag och bandkantaren kommer allt bättre överens, men jag är ganska övertygad om att vi behöver spendera mycket tid i varandras sällskap innan vi känner varandra till fullo. Alltså blir det en del övningsplagg här hemma.


Den här klänningen övade jag fram innan vi åkte för att fira jul. Det syns ju inte på bilderna, men sömmen svajar lite på kantbandet på några ställen. 

Inget som stör, men ett tränat kantbandar-öga ser det naturligtvis. Känner att jag har en generös period framför mig :)

Just nu är coverpron trädd i rött (flera plagg kommer), och igår kände jag för att ta till vara några småbitar som låg och drällde. Jag som inte är så förtjust i svart till småbarn blev hur som helst väldigt förtjust i den här bodyn.

Jag är till salu!

Sprättade bara en kantning, i övrigt gick det som på räls!

Pricken över i:et blev de nya snygga knapparna jag fick av min man i julklapp:

Mer om dessa i ett annat inlägg. Men tänk att ett gäng färgglada knappar kan göra en så himlans glad?!


Mönster: 
Storlek 80 respektive 62. Modifierade Ottobremönster.


Tyger: 
Från Jny, alltihopa.


För övrigt:
Så läser jag en mycket bradig bok, njuter av ledigheten och ser fram emot morgondagens sydag i glada vänners lag!

Klövrigt och hjärtigt

God fortsättning! Hur har ni det i stugorna? Här mås det alldeles utmärkt. Bio väntar ikväll, och vi har haft oförskämt mycket barnavlastning dessa dagar. Känner mig full av energi! Sen vi kom hem har jag snott åt mig lite sytid. Sent igårkväll smet jag ner och sydde till Mia Skäringers vinterprogram. Kan det bli bättre?


Men idag visar jag lite gamla alster. Den här bodyn t ex, syddes för att följa med på julmarknad, tillsammans med en långärmad tröja i samma tyg. Tröjan blev såld, men den här lilla godbiten blev kvar. Är den inte vårig och fin?

Finns att köpa, ta en titt under min "Till salu"-flik!


Och så vill jag visa Elsas julklänning. tillsammans med ett par bruna strumpbyxor har hon varit bedårande söt.

Jag valde att göra en riktigt enkel modell (som om jag någonsin gör något rysch-pyschigt?) för att tyget liksom skulle få tala för sig själv. Det är verkligen underbart fint, och känns som en härlig kvalitet också.

Jag kom nyss upp från syrummet, och kan bara tala om att nu är jag och CoverPron vänner igen. Riktigt goda vänner till och med. Ingen som vill lägga en beställning på kuvertbodys så jag får gå ner och öva?? :) 


/En glad Anna

Lugnet efter stormen

Jösses! Det känns verkligen som morgonen efter. För 9 timmar sen satt jag här och försökte blogga när strömmen gick. Någon gång fram på småtimmarna kom den tillbaka, och däremellan har det blåst så in i norden! Kåpan över skorstenen har blåst ner, och några tegelstenar med den, men annars har vi klarat oss. Puh.

Hur som haver. Det jag tänkte språka om är dessa fina randiga plagg. Julhelgen har ju inte renderat så mycket sytid, men förra helgen vågade jag mig på att trä om Coverpron ladda och bandkantaren med E-slöjdsinterlock. vilken fröjd! Jag trodde verkligen att jag hade knäckt koden när jag fick till en halsringning som denna:

Här har ni den färdiga tröjan. Jag blev nöjd och stolt, och att fålla med Coverpron kändes också toppen (förutom att jag råkade klippa upp sömmen när jag renklippte baksidan, men det är ju en annan femma).

Kvällen efter tänkte jag glad i hågen ge mig på en liten omlottbody. Lika bra att sy upp resten av tyget. Jag var ju kung på att kanta liksom. Tji fick jag! Bara att få ärmkantningarna krävde några sprättningar. Och så själva bodyn då. Hjälp. Inte blev det bättre av att jag var tvungen att skarva remsan eftersom e-slöjds tyger bara är 90 breda. Det blev kris och katastrof.

Det slutade med att jag kantade som vanligt, men blev ändå själaglad när jag kom på att jag kunde sticka ner sömmen med Coverpron. Tjoho! Det blev mycket snyggare än vanliga tvillingsömmen, och jag var ganska nöjd ändå till slut. Bodyn hamnar under min till salu flik, eftersom storlek 56/62 är ett avlägset minne här hemma.

Sa jag förresten god Jul? Vi har varit bortresta, men är nu åter i hemmets trygga vrå. Nu ska jag piffa hemmet lite inför familjefika, och sen blir det mys hos mor och far hela dagen lång. Må så gott alla läsare, och är nu riktigt mycket julgodis!

Elin-Märtas ruta

När Elsa fortfarande var liten och behändig nog att ha med sig på lokal (vilket idag är ett minne blott - o speciellt en dag som denna. Mamma-frustrationen är på topp!)så gick vi ibland och stickade på Frökens Brogrens. 


En dag var Elin där, med lilla Ruben på bröstet. När man är mamma-ledig gäller det ju att fånga upp nya kontakter. Så jag bad om hennes nummer. Lite som att fråga chans liksom. Som tur va sa hon ja, och sen träffades vi ganska mycket under våra föräldraledigheter. Sen vi började jobba har vi haft lite svårare att få till det, men nu har hon trätt in i bloggvärlden, så nu kan vi ses här. Hurra!

Edit: Haha. Inte fina Ruben utan fina Rubens kompis. 
Sa jag att det var längesen vi sågs? :)

Elin-Märtas Ruta (klick) heter hennes trevliga blogg. Kika in där vettja, och spana in hennes fina stickade alster. Lite sytt blir det säkert också framöver, ellerhur Elin?

Så kan det gå

En kväll i veckan tog jag mig i kragen och ritade om omlottbodymönstret i storlek 56. Jag skulle ju gentligen bara rita lite. Men som så ofta så blev det såhär:

"Gött, nu har jag ritat klart mönstret. Äsch, jag klipper ut när jag ändå håller på........ Mmm, va fint det kommer bli. Jag syr ihop raglansömmarna så är jag liksom igång.......... Äsch, jag ska bara skära till kantbandet. Det är ju så himla tråkigt. Ingen idé att spara det till sen. ...........Jag passar på att sy på det också när jag ändå sitter här nere........ Rackarns, bandet var 3 centimeter för kort. Ingen idé att spara all den här tråkiga sprättandet till en annan kväll. Jag gör om....... Osv osv.

Till slut satt jag där med en färdig body. Och jag som bara skulle rita mönster :)

 

Mönster 

Superommodifierat från Ottobre 6/2007. Motsvarar storlek 56/62.

Material 

Hjärtjersey och interlock från Liandlo. Nu väntar jag bara på att klöver ska komma i rött också :) 

I övrigt

Har jag kokat stenhård knäck (är fortfarande inte kompis med induktionshällen), varit på bio, sytt lite mer med coverpron, spelat i kyrkan, fikat med vänner och på det hela taget haft en jättebra helg. Nu planerar jag att toppa den med en sykväll. Gokväll!

#3 i syrummet och #2 med bandkantaren

Jag tänkte visa er hur det ser ut i syrummet nu när nyaste familjemedlemmen har flyttat in. Vi tog ner 2-meters-skrivbordet från arbetsrummet så att alla maskiner får plats. Det känns jätteluftigt och bra. Kanske skulle man ha en stol med hjul så man kan rulla mellan maskinerna? Har ni flera stolar eller "rullstol"?

Här har vi alster nr 2 som sytts med hjälp av bandkantaren. En pyjamas i modifierat mönster från Ottobre 1/2011 (tack Malin!). Jag passade på att sy i ett tyg som jag fyndat superbilligt på loppis. Kanske inte det snyggaste, men det funkar till pyjamas.

Eftersom det verkade meckigt att först kanta knäppkanterna och sen halsringningen så rundade jag bara av hörnen  i ringningen och sydde ett enda långt kantband. Ungefär som i snabbsprundet.

Tyvärr har jag satt knapparna lite för glest, det glipar när Elsa har pyjamasen på sig. Men då vet jag det till nästa gång.

Det är roligt att jag blivit lite kompis med bandkantaren. Vi har ju liksom inte känt varandra så länge. Min man hade läst min blogg och sett att jag satt med en pincett medans jag sydde. Så är det väl inte meningen att man ska behöva göra? menade han. Så jag frågar er: är det meningen att man ska behöva ha pincetten standby hela tiden?

Det finns hopp!

Igårkväll innan jag gick och la mig (helt ledbruten efter några timmars rattande och skärande och grejande) så tyckte jag att jag fick till kantbanden någorlunda. Lösningen var en pincett. Jag sitter och håller emot så att kantbandet inte åker för långt åt höger (och sömmen utanför). Jag förstår att jag skulle kunna flytta hela mojängen, men då omsluter inte sömmen skarven på undersidan.


När Elsa tog sin middagslur så tänkte jag kolla om det fortfarande blev ok, eller om jag hade tappat mina nyvunna kunskaper under natten.


De visade sig sitta i, och jag vågade mig på min första body!

Tada! Det finns hopp! På ett ställe gled jag utanför kantbandet, och i början av några kantningar kom sömmen nån mm för långt in, men annars gick det finfint! Jag kanske kommer fixa det här, eller vad tror ni?

Här får ni en rätt så kass närbild, men ni kanske anar halsringningen som faktiskt blev fin. 


Eftersom jag har tränat väldigt mycket på att kanta "manuellt", och blivit ganska duktig på det, så kommer jag inte nöja mig med mindre nu. Då är ju liksom hela poängen försvunnen. Visst att det går snabbare, men det ska ju bli lika snyggt som förut också!


En sak som jag stör mig lite på, är att när man kantar med vitt så lyser ju tyget igenom litegrann eftersom viket på insidan inte går hela vägen till tygets kant. Öööööh... var det nån som fattade det där?


Material:
Supermjuk bomullsinterlock från tradera, vit interlock från Liandlo till kantband.


Inställningar:
Trådspänning 3-3-3 och diffen på 1, steglängd 4. Enligt alla fina rekommendationer som jag hittat på olika bloggar. Tack!


Bästa:
Tjoho, jag kan! Jag vågade!


Bästa 2 (ej sömnadsrelaterat)
Elsa sover sin daglur inomhus, och jag nattade henne själv för första gången. Hon somnade på 10 minuter. Mitt mammasjälvförtroende är i topp!

Hjälp mig nu coverproproffs!

Japp, nu har den kommit.
Japp, jag är såååååå frustrerad


Jag började med bandkantaren, eftersom det verkar vara utmaningen med det hela. Men jag får inte till det med inställningen av de två "piggarna" dvs, där man skruvar för att sömmen ska omsluta kanten av kantbandet på baksidan. Ni förstår säkert.


Oavsett hur mycket jag flyttar den övre åt vänster så följer liksom inte kantbandet med. Är det nån som hänger med? Är det nån som har några tips???

Giftigt

Här är ytterligare två plagg som färdigställdes i förra veckans syflow! Den här bodyn var det första jag sydde i Znoks nya jerseytyger. Jag älskar verkligen det här tyget. Mycket finare i verkligheten än på bild, och så blev det fräscht med vitt tycker jag. Det kan man kosta på sig när det är till en bebis.

Jag valde att bara sy ett par enkla vita byxor till. Premiärsömnad i joggingtyg, och det var väldigt tacksamt att sy i! 

När Elsa var liten hade hon vita byxor i två storlekar som passade till det mesta. Dock störde jag mig på att de åkte ner så mycket. När jag började sy så förstod jag varför. Byxorna hade en mudd i lös trikå som var lika stor som själva byxan. Inte undra på att den inte satt fast runt den lilla magen!

Mönster

Omarbetade mönster från Ottobre 6/2007 i strl 62. När får man egentligen kalla ett mönster sitt eget?

Material

Supermjuk jersey från znok, vit jny-interlock till kantning. Vit jogging och vit muddväv från Stoff och Stil.

Setet ska till

Elsa färska syssling! Det borde ha kommit fram idag. Hoppas föräldrarna blir glada!

Dagens hm

Varför beställde jag bara en halvmeter av svamptyget? Elsa kunde ju fått en tröja i det. Kanske ska lägga en beställning till. Någon i Örebrotrakten som vill vara med?

Sömnadens värsting

Här är ett till plagg som sytts i detta flow! En tunika till Elsas "bästis" Maja, med (hyfsat) matchande tajts som inte kom med på bild. 


Man ser på bilden att den är tagen i ett lite konstigt ljus - men när ska man egentligen fota så här års? Jag har börjat fota på köksbänken. Där är det hyfsat ljust, och så slipper man ner på golvet och krypa runt.

Tunikan är iallafall i min numera vanliga modell, alltså Ottobre 301 som är förlängd och utställd.


Nu till ett bekymmer jag har när jag syr. Det absolut tråkigaste med att sy är enligt mig att rita av och klippa ut mönsterdelarna. Men snäppet värre är ju att vika tyget. Hur sjutton gör man för att det ska bli bra? 


Som i det här fallet, så försöker jag självklart se till att klövrarna ligger på varandra lodrätt. Jag brukar också hålla koll  vid själva vikningen, att man t ex har delat alla klövrar på mitten. Hur prillig blir man inte när det inte stämmer på båda hållen samtidigt? (Om ni kikar i tunikans nederkant så ser ni  att jag inte riktigt lyckats den här gången heller. 


Men med vissa tyger så gåååår det ju bara inte. Jag anropar er kära syvänner. Ge mig era bästa tips!!!

Tjong i medaljongen!

Den senaste veckan har jag haft ett sånt syflow! Och nej, min coverpro har inte kommit än. Men det är en sak som jag känner revolutionerar min sömnad, med eller utan coverpro...

...att kanta med interlock!

Det är ju det som är grejen! Jag har ju försökt fråga er några gången, huruvida det är bäst med muddväv eller interlock, men ingen har förklarat hur tokfint det blir att kanta med interlock. Jag är verkligen helt frälst!

Just den här bodyn är jag glad över av andra anledningar också. Nämligen att jag tagit mig tid att rita om ett mönster riktigt rejält.

Det är det berömda omlottbodymönstret från Ottobre 6/2007 som fått sig en genomkörare. Här är de ändringar jag gjort om någon är intresserad:

• Raglanskärningen är omritad från böjd till rak
• Ärmarna är avsmalnade
• Bodyns nederdelar är förlängda och omformade enligt mitt vanliga bodymönster.
• Det innersta framstycket är förlängt så att det funkar att sätta en knapp i kantbandet där (syns på bilden som knappen i bodyns vänstra nederkant)

Jag utgick från mönstrets storlek 56, och med dessa ändringar gjorda landade jag på min vanliga storlek 62, som är en 62+. Motsvarar Polarns storlekar snarare än Lindex liksom. Nu återstår bara att göra om det ursprungliga mönstrets 56:a till en "riktig" 56:a. Med andra ord har jag en hel del ritande kvar att göra...

I natt...

Jag har ett väldigt rikt drömliv, och inatt var det dags igen! Den här gången var det riktigt dramatiskt. Jag drömde att det brann, jag antar att det var här hemma. Jag lyckades rädda fiolen och en bunt med tyger, men sen mindes jag att jag hade massa nyinköpta tyger på ett annat ställe. Kris och katastrof! Tygerna skulle brinna inne!!!

Att huset kanske skulle ta skada, eller var min man och dotter var nånstans, det var helt oväsentligt.  Det var tygerna som var det viktiga :)

När jag vaknade fanns ju som tur var alla fina nya tyger kvar, och här har ni några av dem:

Ps. Vad är det med blogger och bilder? Ursäkta asymmetrin.



 

Till de små liven

Det föll sig så att jag inom två dagar fick beställningar på plagg till mycket små människor. Den första beställaren önskade en omlottröja i storlek 44 (så pyttigt!) i något retrotyg. Vad kan vara mer retro än de gula elefanterna från Jofotex?

När jag sydde den här önskade jag att jag hade haft lite interlock att kanta med. Nu har jag det, för jag har nämligen fått tygpaket i dagarna tre. Mer om det en annan gång.


Jag måste säga att jag tycker jag har blivit en hejare på att kanta. Men så har jag verkligen tränat också. 

Nu när coverpron kommer lämnar jag ju det här bakom mig. Vidare till nästa steg liksom. Känns nästan lite fuskigt att den där kantbandaren ska göra jobbet åt mig. Fast lyxigt såklart :)


Så till beställning nr 2. Små byxor i strl 50, här var tygvalen redan gjorda. Men jag har ju inget att klaga på, turkos och rött liksom, vad kan gå fel?

Sen till dagens godaste: Jag måste bara få tipsa om ett för mig nytt godis som jag gjorde idag. Tokgott, och som vanligt är fördelen med hemmagjort godis att man vet precis vad som är i.

Bild lånad från mylittlebakery.wordpress.com

Våga prova Bountybollar. Här hittar du receptet! Och med det vill jag säga godnatt. 

Nu ni....

Japp. Jag ÄR galen. Den är min!

Efter ett samtal med min otroligt stöttande man (han är inte lika snål som jag), ett fantastiskt erbjudande från Skövde symaskiner och en titt på hur mycket pengar jag faktiskt har lagt undan under året. Japp. Jag var liksom värd den! Tjoho!

Coverpro - bli min!

Ååh... vet ni vad? Jag är så himla sugen på en Janome Coverpro. Det är ingen som liksom har tröttnat på sin och vill sälja sin till mig?? :)

Halsvärmare till Max

Jag har en väldigt trevlig kollega. Hon har en 3-årig son som jag ekiperar med lite annas alster, och för nån dag sen undrade hon om jag inte kunde sy en halsvärmare. En sån har jag tänkt sy till Elsa i flera veckor, men eftersom jag inte har haft något mönster så har jag dragit mig för det.


Men ibland har det sina fördelar att jobba på förskola! Jag knep en av barnens, ritade av och gjorde om lite. Tada!

Busenkel sömnad mycket enklare än en dregglis eftersom fram och bakstycke är lika stora.

Riktigt skönt att sy något på 10 minuter, och ändå få en känsla av att ha skapat.


Nu ska jag gå och ta ut mina  lussebullar, och sen blir det raka vägen ner i soffan!

Om moln och kopior och sånt

Det blev en liten diskussion i kommentarsfältet när jag häromdan skrev om de nya retrotygerna som Ohlssons har tagit in. Jag undrade om de var en kopia på samma sätt som Jny:s moln kopierades tidigare i år. Någon menade då att det inte var så mycket att bråka om eftersom  Jny:s molntyg redan var en kopia av Gunilla Axens klassiska molntyg. Här får ni min syn på saken!

Gunilla Axéns klassiker Moln

Jag tycker att Gunilla Axen har designat ett underbart tyg som förmodligen kommer att vara populärt under lång tid framöver. En riktig klassiker helt enkelt.  

Att Jny Design också har tagit fram ett ett populärt tyg är det ingen tvekan om. Man har sett det på var och varannan syblogg de senaste åren, och vi är många som aldrig tröttnar på dessa moln. Men är det en kopia av Axéns tyg? Nej, jag tycker inte det. Ett tyg med moln kan inte se ut på så många olika sätt, och att båda tygen har ett moln-motiv kan jag inte se som ett plagiat.

Jny Designs populära molntyg

De molntyger (och husvagnstyger) som däremot går att finna på lokala tygaffärer, de ser jag som ett rent plagiat av Jny:s designer, och dessutom har jag förstått att de håller en sämre kvalitet än originalen. Synd och skam, det är vad det är. 

Molnkopia

Original           Kopia

Och det var därifrån min tankar kom, om retrotygerna som Jofotex har fört, var schysst inköpta av stora tygkedjan, eller en dålig kopia. På den frågan tror jag mig ha fått svar, men om ni har något att tillägga i debatten så är det bara att skriva en kommentar.

Tankar om allt det här vi håller på med

Jösses. Nu är jag marknadstrött. Efter tre dagar marknad så blev det lite mycket. Idag när jag satt på Kumla bibliotek hann jag tänka många tankar om min sömnad, varför man syr och hur man tänker kring tyger och utbud etc.


Nåt som många säkert känner igen sig i, är ju att det inte blir roligt när det blir för mycket. Att sy väldigt många mössor är ingen glädje för mig. Att däremot sy ett matchande set med body och byxor, det ger mig mer skaparglädje, trots att jag inte får någon vidare lön för mödan. Men min sömnad ska ju ha fokus på glädje, inte lön. Så är det ju bara.


Och så var det det här med tyger. Jag försöker mer och mer tänka att jag köper hem av de tyger som jag verkligen gillar, inte de jag tror att kunderna vill köpa plagg i. Då förloras ju en del av mina alsters själ. På nåt vänster. Hänger ni med mig?


Som det här tyget. Jag gillart rent spontant. Men ändå inte. Är det bara jag som stör mig på att träden liksom växer på älgen?

Nä, det här är inget tyg för mig och Elsa. Alltså får det inte komma hem till mig.


Hur som haver. Jag är trött som en gris, och vill bara visa er nåt fint som var en julklappsbeställning: 

Kanske den finaste bodyn jag har sytt ever. Resten av tyget har jag sparat till en eventuell framtida bebis. Det var allt för mig. Får se när jag återkommer. Jag ska bli lite bättre på att ligga i soffan nu. Det har jag bestämt. Kram på er!

Vad är nu detta?

Såg att Ohlssons hade fått in de här tygerna som vi alla känner igen. Är det schysst gjort, eller är det kopior som molnen. Någon som vet? Vad är det för kvalitet, håller färgerna?

Efterlysning!

Är det någon som har lust att sälja rött molntyg och rött med vita ränder (jny) till mig? Jag önskar mig en halvmeter av varje, till ett rimligt pris.

Tisdagshälsningar från Anna

Nytt i tygskåpet

Nu har jag uppdaterat min tygsida med bland annat dessa godbitar!

Nu ska jag gå ner och frottera mig med tygerna litegrann! :)

Fanttröja

Nu är vi tillbaka i Närkemyllan efter en helg i Dalarna. Min lediga fredag inleddes med att grannen knackade på och påpekade att det rann vatten nerför gatan. Vattenläcka på vår tomt = Anna på dåligt humör.


Alltså var det ganska passande att vi skulle åka till svärisarna, men nu är det skönt att vara hemma igen. Elsa är utlånad till mormor, men vi valde att sova hemma trots bristen på vatten.


När vi åkte i fredags hade Elsa på sig sin nya "fant" tröja. Jag har varit lite missnöjd med de här tygerna eftersom det vita i  inte är riktigt vitt, utan ser lite dassigt ut när man lägger det mot andra vita tyger. Att kanta med vitt var därför uteslutet, så därför blev jag så glad när Johanna gav mig idén att kanta med rött!

Det är första gången jag mixar två tyger i en raglantröja, men det blev fint tycker jag. Inte så galet, men ändå lite vågat för att vara jag :) Mönstret är från Ottobre 4/2010 och är en stor 92:a, alltså lite att växa i för skruttan.


Hoppas att ni har haft en skön helg, min kära bloggläsare! Hej svej!

På torsdagskvällen

Jag klipper och skriver etiketter och grejar, men kan inte låta bli att smita emellan med en bild. En fiolkollega beställde denna till en kompis barn, och jag hoppas att den har kommit fram nu!

Elefanttyget var lite svårmatchat tycker jag. Rött blev liksom för rött, marinblått matchade inte elefanterna, vitt för skarpt. Men himmelsblå mudd från Jny blev jättefint till elefanternas runda ringar!

Så, vad är det jag pysslar inför då? Jo, marknader!

• Marknadssäsongen inleds på torsdag, på Annes loge i Stubbetorp.

• Lördagen den 26/11 finns jag som vanligt på Café Deeds designmarknad, kl 12-18.

• På söndagen blir det premiär på Kumla biblioteks julmarknad, kl 13-18.

• Och så avrundas det hela med en liten marknad på Öppna förskolan i Längbro, fre 2/12.

Nu ska jag ner i grottan och rejsa, ackompanjerad av Sarah Dawn Finers julskiva. En riktig julmysskiva enligt mig!

Violer är blå

Igår var jag på härlig sydag med mina fina vänner från stickcaféet. Att vara på sydag är verkligen som julafton, så roligt och mysigt på alla sätt! 

Men inför den här dagen hade jag ändå lite delade känslor. Efter en vecka på jobbet ville jag ju vara hemma med Elsa, och kände även attjag borde vara det. Samtidigt som jag så illa gärna ville sy. Som tur är har jag världens mest stöttande man som tyckte att det var självklart att jag skulle åka. När jag nämnde att jag skulle försöka åka hem ganska tidigt så sa han:  

Var där så länge du vill, och våga inte komma hem förrns du har sytt klart den där tunikan!

Här är "den där tunikan". Det underbara violtyget var jag till en början inte särskilt förtjust i, men nu tycker jag hemskt mycket om det! På syfestivalen köpte jag en meter samt matchande turkos jersey med tanken att sy just en tunika-tights-set till Elsa.

Mönster:

Tröja från Ottobre 4/2011, förlängt och utställt till tunika. Efter att ha jämfört mönstret med Creative Workshop 301 så förlängde jag även ärmarna 1 cm.

Material: 

Violjersey från Znokdesign, interlock till kantning från Jnydesign.

Sämst 1: 

Att jag satte dit ena knappen så snett. Faktum är att jag, självgod som jag är, stod och tänkt, : "Guuud vad bra jag är på att knappa, jag sätter ju aldrig knapparna åt fel håll, nä inte hamnar dom snett heller". Sen vaknade jag liksom upp och såg att... jag ni förstår :)

Sämst 2:

Att jag hittade två små vävfel i tyget när jag fotade. Trist.

Bäst: 

Att det var lika härligt att kanta med interlock som jag hade föreställt mig. Och att tunikan och tightsen (ni får föreställa er dom) blev så himla fina tillsammans. Återstår bara att prova på lilla gumman.