När den lilla pojken eller flickan där inne håller oss på halster så väldigt länge, är det inte bara jag och Magnus som börjar fundera på hur hon eller han kommer att se ut. Hos mamma och pappa gräver vi fram gamla 80-tals bilder och skrattar åt gulliga barn. Såhär ser mina anlag ut, om vi skulle få en flicka. En rultig lite småsur 4-åring.
Idag har jag bakat två sorters bröd och stickat klart min femtielfte barnkofta. Den blockas nu och jag tycker så väldans mycket om den. I övrigt glädjer jag mig åt att det finns hjälpsamma människor på försäkringskassan och att om en vecka sitter jag här med en liten bebis.
Å jag kan inte se fotona- är det bara jag? Jag vill ju se :)
SvaraRaderaPå tal om anlag så måste jag då tipsa om http://www.morphthing.com/ där kan du smälta samman ditt och snubbens huvud och se hur bebben teoretiskt sett kommer se ut. Vi gjorde det på malla och klas och det blev inte helt olikt Singo...
SvaraRaderahej kan tyvärr inte se fotona, men härlig vår ni har framför er!
SvaraRaderaNu ser jag - så söt :D
SvaraRaderaDet är en mycket konstig och härlig känsla att se sig själv i sitt barn!
Tack för din kommentar på min blogg! Du stickar underbart fina barnkläder. Kul med en liten bebis snart. Önskar dig all lycka till !
SvaraRaderaHej Anna
SvaraRaderaVad fin den gulvita koftan blev, å att du hittat på mönstret själv, de va bra gjort! Har lagt ut bild på Singoalla när hon har den randiga koftan på sig på the knitterbloggen om du ville se hur den blev på. Sticka lugnt:-)
Sköt om dej!
//Malin
Ja, det finns en o annan trevlig person på Försäkringskassan...
SvaraRaderaJättesöt liten kofta du stickat o LYCKA TILL med nedkomsten!