Drives me mad makes me glad
Att sy babyvantar är roligt. Man får användningar för massa små tygsnuttar, får välja med mudd till glada färgkombos, och så blir de ju så gulliga när de är klara! Men... det är också frustrerande. Det är ju så vansinnigt pilligt, tycker inte ni det?
Efter några par kom jag på att det blir lite lättare om man sicksackar ihop vanten och fleecefodret innan man syr på mudden.
Inte så revolutionerande kanske, men ändå!
Nu när de är färdiga så blir jag så glad när jag tittar på dem. Som smågodis. Mums!
6 kommentarer:
Superfina allihopa! Jag skulle aldrig ha tålamod med något så pilligt; därför får min lilla bebis ha stickade sockor på händerna... ;)
hej hopp hallå!
Vilka fina vantar, jasså tycker du det är pilligt? Hade oxså tänkt göra lite vantar, man har ju som sagt en del tygsnuttar över :) Men saker som är pillriga är inte riktigt mig grej.. Men ska testa i alla fall!
// Sofia
Vad härligt det ser ut med alla samlade! Jag har gjort några också (inte så många som du), och då la jag ihop allt med mudden emellan och vände genom en öppning i innervanten som jag sedan sydde ihop. Då slipper man synlig sömsmån på insdan. Men lika pilligt för det... :P
jättefina!
Hej... vilken mysig blogg du har. Bilden är så härlig, superfina! Visst är de pilliga att sy, men värt mödan :-)
Jag håller med om att det är lite pill med vantarna, har nyligen provat sy mina första vantar och det tog mycket längre tid än vad jag trodde det skulle göra!
Anna
Skicka en kommentar