Imorgon ska jag spela orkester för första gången på väldigt länge. Jag känner att min musikeridentitet behöver underhållas (fiolfodralet håller på att bli en inredningsdetalj) och imorgon blir det repetition med Blå Bergens kammarstråkar. Jag har på känn att det kommer vara en del gamla bekanta där, gamla bekanta som inte har träffat Elsa. Jag vill ju visa upp henne, och när jag bläddrade bland nyframkallade kort insåg jag hur stolt jag är över henne. Jag vill att alla ska se och förstå hur gullig hon är!
Att jag har börjat jobba är så bra, på så många sätt. I somras var jag så oerhört trött på att vara hemma med Elsa, och gjorde nästan vad som helst för att få komma iväg själv en stund. De känslorna gjorde mig ledsen. Nu när jag har jobbat i två månader så längtar jag efter henne på dagarna, ja, till och med när hon har somnat på kvällarna (vilket går smärtfritt nu för tiden - halleluja!). Hela tillvaron är så mycket bättre och jag är i bättre balans. Fint är det.
3 kommentarer:
Hon är helt underbar! Ja, vad gör man inte för sina barn men det är viktigt att man får ta hand om sig själv också så att man kan vara en bra mamma! Förstår dig totalt, tror alla mammor känner likadant ibland. Hoppas det gick bra med orkestern!
Vilken gullunge! Jag förstår att du är stolt och vill visa upp henne! Måste vara mysigt med en massa nya ord som kommer upp hela tiden. Och det verkar ju som att hon har en kul mamma att brås på: "armknipare" var det bästa jag blivit kallad på väldigt länge! Jag älskar ordvänderi!:-)
Å det är så underbart när orden börjar komma! Ibland skrattar jag såg jag kiknar åt lilla Ts roliga uttryck. Var kommer allt ifrån? Elsa är en riktig gullunge!
Skicka en kommentar