Det finns hopp!

Igårkväll innan jag gick och la mig (helt ledbruten efter några timmars rattande och skärande och grejande) så tyckte jag att jag fick till kantbanden någorlunda. Lösningen var en pincett. Jag sitter och håller emot så att kantbandet inte åker för långt åt höger (och sömmen utanför). Jag förstår att jag skulle kunna flytta hela mojängen, men då omsluter inte sömmen skarven på undersidan.


När Elsa tog sin middagslur så tänkte jag kolla om det fortfarande blev ok, eller om jag hade tappat mina nyvunna kunskaper under natten.


De visade sig sitta i, och jag vågade mig på min första body!

Tada! Det finns hopp! På ett ställe gled jag utanför kantbandet, och i början av några kantningar kom sömmen nån mm för långt in, men annars gick det finfint! Jag kanske kommer fixa det här, eller vad tror ni?

Här får ni en rätt så kass närbild, men ni kanske anar halsringningen som faktiskt blev fin. 


Eftersom jag har tränat väldigt mycket på att kanta "manuellt", och blivit ganska duktig på det, så kommer jag inte nöja mig med mindre nu. Då är ju liksom hela poängen försvunnen. Visst att det går snabbare, men det ska ju bli lika snyggt som förut också!


En sak som jag stör mig lite på, är att när man kantar med vitt så lyser ju tyget igenom litegrann eftersom viket på insidan inte går hela vägen till tygets kant. Öööööh... var det nån som fattade det där?


Material:
Supermjuk bomullsinterlock från tradera, vit interlock från Liandlo till kantband.


Inställningar:
Trådspänning 3-3-3 och diffen på 1, steglängd 4. Enligt alla fina rekommendationer som jag hittat på olika bloggar. Tack!


Bästa:
Tjoho, jag kan! Jag vågade!


Bästa 2 (ej sömnadsrelaterat)
Elsa sover sin daglur inomhus, och jag nattade henne själv för första gången. Hon somnade på 10 minuter. Mitt mammasjälvförtroende är i topp!