Sommarens klänning

För ett tag sen fick jag en vision om den ultimata sommarklänningen. En omlottmodell i trikå med lite vidd i kjolen så man inte skulle behöva gå och dra in magen i tid och otid. Kort ärm och knälång. Det ultimata tyget hittade jag hos Lillestoff. Det fick bli en beställning direkt från Tyskland, och när tyget väl anlänt och tvättats så var klänningen snart klar.

Det blir ofta så när jag syr, att jag syr och syr och syr, och så vid tio-snåret på kvällen ska jag då äntligen prova min kreation, som i det här fallet skulle bli en figursmickrande klänning i ett fantastiskt fint tyg. Och så drar jag på mig det jag har sytt och inser att jag har sytt nåt som ser ut som ett tält och att innehållet i tältet har formen av en barbapappa som putar ut på alla möjliga och omöjliga ställen. Det är då man ska sluta sy för kvällen och gå och lägga sig.

Igårkväll hade jag förlikat mig med såväl innehållet som själva klänningen och bestämde mig för att göra färdigt. Egentligen var det bara fållen kvar, och att få upp klänningen ovanpå knät gjorde att hela intrycket förändrades. Från nattlinne till söt sommarklänning - som det var tänkt!

Omlottringningen ville sig inte riktigt den här gången, den hasar gärna ner och rynkar sig såhär... Fast jag låtsas att det ska vara så. Det kallas design. Jag ska nog sy fast framstyckena i varandra med en raksöm så jag slipper visa brösten i tid och otid.

Här ser ni varianten jag sydde förra våren. Mönstret är Burda 7828 och den här gången valde jag storlek 40 istället för 42, men ersatte liksom förra gången ärmen med ärmen från Rose top. Kjolen är en halvcirkelkjol som jag ritat själv. Den marinblå versionen är nämligen lite väl tajt tycker jag och jag har en känsla av att jag har lagt på mig ett kilo eller två sen förra året. Skönt med förlåtande klänningar!