Min första babyfilt

För säkert en månad sen bestämde jag mig för att min första babyfilt. Jag har sett så många mysiga och fina hos er andra. Hur svårt kan det va liksom?

Jo, det ska jag berätta för er - jättesvårt.

Det började vid tillklippningen. De turkosa retroelefanterna från Liandlo är jättefina, men rackarns vad snett tryckt mönstret är på tyget. Eller så är det min hjärna som är sne. Jaja, det fick bli nån slags kompromiss. Turkos velour till baksidan, och så röd mudd till kantband.

Jag har ju ingen coverpro, inte heller någon hushållsmaskin med en trikåsöm. Så jag valde att bandkanta filten som jag läst att någon gjort. Sy på muddremsan bakifrån, vika över, vika in kanten och sticka ner med tvillingnål. Jag sydde fast muddremsan och nålade noggrannast i världen. Sen sydde jag med tvillingnålen - jösses vad fult det blev. Katastrof helt enkelt.

Jahapp. Så jag klippte bort hela härligheten och bestämde mig för att kanta på mitt vanliga sätt. Dvs med en rå kant på baksidan.  Det gick som en dans! Det hade såklart varit snyggare med en invikt kant, men det gick bara inte. Kantbandet gled undan och blev snett och fult. Någon som har en idé om varför?

Sen när jag skulle sätta min namnlapp över skarven som blev där jag började och slutade kanta, så var inte namnlappen tillräckligt stor. Ja, det blev en helt ok lösning till slut. Men ni förstår kanske varför jag planerar att sälja den här filten på en marknad, där en eventuell köpare kan få se den med egna ögon, för att sen bestämma om den är värd (sitt ganska låga) pris.

Tack förresten för alla kommentarer på föregående inlägg. Kvällens läggning var den bästa på länge faktiskt. Så det finns hopp. Men det visste ni ju redan :)