onsdag 22 september 2010

Favoriter



Det första jag stickade efter att Elsa kommit var ett par sköna raggisar i restgarner. De är mina favoriter i nya huset!

onsdag 15 september 2010

Det där med att kanta i trikå

Jag har en egenskap som är både positiv och negativ. Allt jag gör vill jag göra bra. Ja inte bara bra, jag vill göra det riktigt bra. Helst på en gång.

Som nu när jag har börjat sy. Jag surfar maniskt på alla sybloggar och hittar den ena skapelsen finare än den andra. Jag vill också!

Dregglisar och byxor, japp det funkade, nästa utmaning blir en långärmad t-shirt. Men så var det där med att kanta i trikå. Jag läser på tills jag vet allt om hur man kantar - i teorin.
Jag blir så manisk att jag till och med drömmer om halsringingar när jag ska somna. Ner i källaren och testa. Försök 1. Fult. Försök 2. Fult. Försök 10. Fult. Jag blir arg och frustrerad. Varför kan dom där i bloggvärlden och inte jag? Jag går helt in i mina känslor och det känns som om att livet står och faller med en lyckad halsringing.

Låter det knäppt? Det är det också! Någonstans långt bak i huvudet vet jag det här:

1. Jag har knappt sytt någonting sen syslöjden i skolan. Det vill säga på 10 år.

2. Jag har sytt i trikå i 2 veckor. När jag hade stickat i två veckor, då såg mina skapelser inte kloka ut! Men det är som att jag tror att det ska vara lättare att lära sig sy snyggt snabbt, bara för att man har en maskin.

3. Mina maskiner är fina och bra, och att jag har fått låna en overlock är toppen. Men min "vanliga" maskin härstammar från stenåldern. Nja inte riktigt. Men nästan. Jag kan inte begära att resultatet blir detsamma som med en sprillans ny toppmodern maskin, eller?


Bild från Blomma åker vagn


Vid sextiden idag fick jag till det. Inte sådär som jag hade tänkt mig, inte som på bilden. Men som ringningen på en t-shirt, när mudden liksom står upp litegrann. Det blev jättefint. Jag blev glad igen. Knäppt.


En annan sak (hallå är ni kvar?) Jag stickar en tröja, rundstickad och randig. De fula skarvarna i färgbytena "gömmer" jag i sidan och under armen. Men så kom jag på... vad händer när jag kommer upp till oket? Då finns det ju ingenstans att gömma färgbytena. Måste det bli enfärgat där eller vad göra? Undrar en tänkande Anna på kvällskvisten


söndag 5 september 2010

Min fina kofta

När Elsa var färsk och sov i timmar stickade jag en fin kofta. Garnet hade legat till sig i nästan ett år och väntat på ett lämpligt projekt. Efter att ha inspirerats av andras koftor på Ravelry bestämde jag mig för att sticka den här Dropskoftan. Här ser ni resultatet.

(Nej jag har inte en bulle på armen. Bara en kortärmad klänning under)

Det är första gången jag räknar om ett mönster, och stickningen innebar ett visst mått av chansning, men så är det kanske alltid? Koftan blev en aning trång, eller är det bara knapparna som hamnade lite långt isär? Hur som haver, den är vacker tycker jag. Knapparna är hyfsat likadana, pärlemor från loppis.


Jag stickade i opera från Löve garn, 100% merinoull. 10 nystan för 220 kronor på Kinna garn. Vilket kap!

Stickor 4 och storlek XL blev rätt så lagom till slut. När jag hade stickat färdigt mönsterrapporterna på oket var ringningen alldeles för djup. Efter att ha konsulterat Emelie på stickcaféet upprepade jag en av de tidigare rapporterna och fick en mycket bättre passform! I övrigt gjorde jag alla kanter i mosstickning, och ersatte även björnbären i oket med lite mossa. Fint så!

onsdag 1 september 2010

Snart fyller jag år...

... inte jämnt eller så. Men det vore ändå fint att få den här boken i födelsedagspresent...

Fina virkverket har äntligen kommit ut med en egen bok på alla sina filurer.


Den vill jag vinna!