Ja tack

Det här skulle passa mig perfekt nu. Jag har nämligen blivit sygalen! Här kan man vinna en egen räsermaskin!

Två fina mössor satt på en gren...

Hm... jag känner mig fortfarande tveksam till sybloggandet. Jag läser väldans massa fina sybloggar. Men det upprepar sig ju lite var man hamnar, tycker ni inte? Pga ett litet utbud av trikåtyger så finns det liknande mössor, byxor och bodys på de flesta bloggar... Ska jag bli en av dem?

Det är som om stickningen med färgval, mönster och ändringar är mer inspirerande. Personligt? Nä... jag vet inte.

Här är iallafall två fina mössor.




Sydda i ett huj igår kväll och nu på morgonen. Svampmössan med tyg från Stoff och Stil (love it!) blev för liten för Elsa. Återstår att se om fåren från Jofotex passar henne bättre. Håller på och experimenterar med mössmönster och storlekar.

Nä, dags för babysång!

Okej då... lite sytt!

Vad fina ni är som uppmuntrar mig! Här kommer lite bilder. Oj, var Elsa med på varenda bild? Ovanligt! :)
Igår tog mamma hand om Elsa ett par timmar. Gör vad du vill, sa hon. Sagt och gjort, jag sydde som en tok. Här är lite av vad jag hann. En dregglis och ett par tajts i mjuk interlock från Calletex. Elsa blev fin och brun!

Hur var det nu igen... skeeeeed...

Men hörrni: Lär det här! Innan jag började toksy igår så hämtade jag min låneoverlock, gamla Bernette 334 D som varit inne på service. Den skar lite dåligt, och hade stått oanvänd i 10 år, så en allmän uppfräschning kunde vara på sin plats.
I söndags ringer reparatören och säger att motorn i maskinen är slut! Den låter ju förfärligt tycker han! Ja jo, den är lite högljudd, men att den var så nära sin dödsdag? Men motorn skulle gå att byta, och jag skulle vända mig till symaskinsaffären för att få ett pris. Jag hämtar min maskin, betalar 900 pix för servicen för att senare få veta att motorn inte går att byta ut för att maskinen är för gammal. Känns det inte som att jag blev lurad någonstans på vägen? Vad tycker ni? Försökte ringa och påtala detta, men huj vad det är svårt att stå på sig!


Å så var jag tvungen att lägga in den här bilden från helgen. Bara för min egen skull. För Elsa är så go och glad för det mesta. Men vi har haft en hemsk läggning ikväll. Då behöver en mamma som jag titta på såna här bilder.

Vill ni se vad jag har sytt?

Här på bloggen står det still. Men det står inte still på pysselfronten direkt. Jag har blivit manisk, och vill bara sy! Är nere på säkert 100 stickade maskor i veckan, för allt som oftast smiter jag ner till källaren och rejsar istället. Så det blir inget bloggat om stickat. Och det här är ju ingen syblogg. Men jag har massor att visa. Vill ni se det eller?

Favoriter

Det första jag stickade efter att Elsa kommit var ett par sköna raggisar i restgarner. De är mina favoriter i nya huset!

Det där med att kanta i trikå

Jag har en egenskap som är både positiv och negativ. Allt jag gör vill jag göra bra. Ja inte bara bra, jag vill göra det riktigt bra. Helst på en gång.

Som nu när jag har börjat sy. Jag surfar maniskt på alla sybloggar och hittar den ena skapelsen finare än den andra. Jag vill också!

Dregglisar och byxor, japp det funkade, nästa utmaning blir en långärmad t-shirt. Men så var det där med att kanta i trikå. Jag läser på tills jag vet allt om hur man kantar - i teorin. Jag blir så manisk att jag till och med drömmer om halsringingar när jag ska somna. Ner i källaren och testa. Försök 1. Fult. Försök 2. Fult. Försök 10. Fult. Jag blir arg och frustrerad. Varför kan dom där i bloggvärlden och inte jag? Jag går helt in i mina känslor och det känns som om att livet står och faller med en lyckad halsringing.

Låter det knäppt? Det är det också! Någonstans långt bak i huvudet vet jag det här:

1. Jag har knappt sytt någonting sen syslöjden i skolan. Det vill säga på 10 år.

2. Jag har sytt i trikå i 2 veckor. När jag hade stickat i två veckor, då såg mina skapelser inte kloka ut! Men det är som att jag tror att det ska vara lättare att lära sig sy snyggt snabbt, bara för att man har en maskin.

3. Mina maskiner är fina och bra, och att jag har fått låna en overlock är toppen. Men min "vanliga" maskin härstammar från stenåldern. Nja inte riktigt. Men nästan. Jag kan inte begära att resultatet blir detsamma som med en sprillans ny toppmodern maskin, eller?

Bild från Blomma åker vagn

Vid sextiden idag fick jag till det. Inte sådär som jag hade tänkt mig, inte som på bilden. Men som ringningen på en t-shirt, när mudden liksom står upp litegrann. Det blev jättefint. Jag blev glad igen. Knäppt.


En annan sak (hallå är ni kvar?) Jag stickar en tröja, rundstickad och randig. De fula skarvarna i färgbytena "gömmer" jag i sidan och under armen. Men så kom jag på... vad händer när jag kommer upp till oket? Då finns det ju ingenstans att gömma färgbytena. Måste det bli enfärgat där eller vad göra? Undrar en tänkande Anna på kvällskvisten

Nybörjarsytt

Jag har börjat sy så smått. På min svärmors overlock. Och uj vad det är roligt! Förra tisdagen blev det en mössa. Och idag blev det ett par tajts. På Elsa blev det tajts i ordets rätta bemärkelse och jag är stolt över dom! Mitt första riktiga plagg på overlocken!



Elsa ville gärna visa sina kläder från ytterligare en vinkel så därför svängde hon om på mage.

Min fina kofta

När Elsa var färsk och sov i timmar stickade jag en fin kofta. Garnet hade legat till sig i nästan ett år och väntat på ett lämpligt projekt. Efter att ha inspirerats av andras koftor på Ravelry bestämde jag mig för att sticka den här Dropskoftan. Här ser ni resultatet.

(Nej jag har inte en bulle på armen. Bara en kortärmad klänning under)

Det är första gången jag räknar om ett mönster, och stickningen innebar ett visst mått av chansning, men så är det kanske alltid? Koftan blev en aning trång, eller är det bara knapparna som hamnade lite långt isär? Hur som haver, den är vacker tycker jag. Knapparna är hyfsat likadana, pärlemor från loppis.


Jag stickade i opera från Löve garn, 100% merinoull. 10 nystan för 220 kronor på Kinna garn. Vilket kap!

Stickor 4 och storlek XL blev rätt så lagom till slut. När jag hade stickat färdigt mönsterrapporterna på oket var ringningen alldeles för djup. Efter att ha konsulterat Emelie på stickcaféet upprepade jag en av de tidigare rapporterna och fick en mycket bättre passform! I övrigt gjorde jag alla kanter i mosstickning, och ersatte även björnbären i oket med lite mossa. Fint så!