Jag försöker tänka på att jag har gott bröd i ugnen, chokladbollar i kylen, en mysig stickning på gång och en alltid lika snäll och tålmodig man, men den där dåliga känslan vill liksom inte försvinna.
Så vad gör jag? Jo jag bloggar min nysydda syskonbeställning och försöker känna mig nöjd över det utförda jobbet. Jag dregglar över mina nya michastyger och drömmer om massa knappar att sätta med min prymtång. Och hoppas att det snart snart snart ska kännas bättre.
10 kommentarer:
Kram Anna! Vad underbart när du delar med dig av något som jag tror vi är många som känner igen oss i. Dom där chokladbollarna hade jag kunnat offra halva armen för... ;)
Känns igen, sånt där kan verkligen ta musten ur en. Tur att man vet att det kommer bättre dagar en annan gång!
Åh förstår PRECIS hur du känner. Före läggning kan jag tänka på vad jag ska göra efteråt och ha lust med massor. När barnen väl somnat är lusten helt borta - och jag fastnar och slösurfar istället :(
Men så ibland går jag in och sitter en liten extra stund på de sovande barnen och då kommer lusten tillbaka ibland.
Som andra sagt; det känns väl igen! Alltför väl. Och det betyder bara att man inte är mer än människa. Fast man är mamma, fru och allt annat som man "ska" vara. Dreggla du över dina nya tyger och dröm om knapparna. Ladda batterierna! Du ska se att imorgon känns det lite bättre igen.
Styrkekram!
Du är inte ensam.... Just nu är vi inne i en bra period men har haft stora problem med sonens nattningar i ca 6 månader.
Så fina kläder!
Såg du mitt svar i min blogg :).
Förstår precis hur du har det! Det är inte mycket till tröst nu, men det kommer en tid då läggning inte är något problem alls! De har så många perioder de små liven... Kämpa på!
Tur att lusten inte tryter varje dag för kläderna var grymt snygga! Gillar verkligen det gula till Rödluvan-tyget.
Du är verkligen inte ensam i den där känslan!
Jag har gett dig en award i min blogg. Gillar din blogg som är så inspirerande!
Läs i min blogg om hur du ger awarden vidare.
Hoppas tråkkänslan gått över! Fina syskonkläder!
Jag känner igen det där med trötta kvällar. Själv brukar jag ofta somna själv när jag lägger min lilla unge. Jag vet inte om det har att göra med att dagarna blir mörkare men tröttheten blir bara värre och värre. Man får trösta sig med att det blir bättre.
Har försökt mig på att sy lite men blir aldrig lika bra som dig. Du har ju blivit värsta syproffset (eller så har du alltid kunnat). Och vilket fint tyg du har hittat. Jag gillar färg och mönster.
Skicka en kommentar