Skjortklänningen med stort S

Dags att presentera... 

Skjortklänningen! 

Den här klänningen blev till därför att ett tunt jeanstyg med prickar låg inne på Ohlssons tyger och ropade på mig. Inte för att jag direkt behövde en skjortklänning. Nu känner jag bara att den här klänningen skulle jag inte vilja vara utan! 

För dig som är nyfiken kommer nu många bilder och massor av text (för den nördiga). Håll i dig!

Mönstret jag har använt heter Simplicity 1880 och jag köpte det hos Tygverket. Jag fick hem det redan dagen efter jag gjort min beställning. Snacka om fin service! Priset var 129 kr, lite saftigt för ett enda mönster kan jag tycka. Och så blev det ju frakt på det såklart. Men det var det lätt värt tycker även en snåljåp som jag.

Efter en snabb googling på mönstret hamnade jag hos Sunni. Vilken tur för mig att hon tidigare hållit i en Sewalong där man sydde klänningar av just det här mönstret. Och vilken tur för mig att hon gjort så många tydliga och smarta blogginlägg att jag inte behövde läsa beskrivningen som följde med mönstret en enda gång! 

Jag tycker att det fina med just det här mönstret är alla detaljer. Hur livet rynkas mot oket både på framstycke och bakstycke och så de söta vecken där livet möter kjoldelen. Även om mönstret är toppenbra så har jag ändrat på ungefär sjuttioelva saker. Nu tänkte jag berätta om alla dessa ändringar för den som kan tänkas vara intresserad.

Storleken:

Enligt måttabellen så är jag en storlek 16 över bysten, 20 över midjan och 18 över höften. Efter att ha lusläst Sunnis alla tips och dessutom surfat runt på andra blogga för att läsa om hur de tänkte när de valde storlek så bestämde jag mig för att göra en toile i storlek 16 rakt av. 

Ärmarna

Redan när jag sydde toilen märkte jag att ärmen hamnade för långt ut på axeln. Därför ritade jag om ärmhålet främst över axeln och på framstycket. Eftersom jag inte är så haj på mönsterkonstruktion så visste jag inte att jag då även borde höjt ärmkullen på mönstret. Det vet jag nu. När ärmen var fastsydd sydde jag även in ärmen mot baktycket där det påsade sig onödigt mycket.

Ärmen är kortad 4,5 cm och när jag skulle fålla den upptäckte jag att den lutade mot bakstycket, antagligen pga alla de ändringar jag gjort uppe vid ärmhålet (utan att riktigt veta vad jag gjorde). Det löste jag genom att helt enkelt klippa ärmen rak. Jag gjorde tre veck med 2 centimters mellanrum och pressade dem mot bakstycket. Sen fållade jag ärmarna med en enkel fåll.

Midja och bystinsitt

Jag kortade fram- och bakstycket 1 cm i nederkant för att skärningen mellan liv och kjoldel skulle hamna ca 1 cm ovanför min naturliga midja. Då förlängde jag naturligtvis även vecken på fram- och bakstycket. 

För att få bort pös från bysten ut mot ärmen så ritade jag ett eget bystinsnitt (!). När jag sytt klart klänningens överdel fick jag sprätta och flytta på det, men det var ändå ett moment som funkade bra med tanke att jag mest körde lite på känsla. 

Det som hände var att jag glömde att förlänga sidsömmen... Inte bra... eller? När jag sytt bystinsnittet så var alltså bakstycket 3 cm längre än framstycket. Men efter en provning så kändes det som att det skulle inte skulle bli så tokigt ändå, framstycket slutade faktiskt på lagom höjd i förhållande till min midja (måste ha mätt tokigt på toilen). Så jag klippte helt enkelt av bakstycket (och förlängde vecken såklart)och sen sydde jag på kjoldelen med bara 1 cm sömnsmån istället för 1,5.

Kragen

Kragen rundade jag precis som Sunni gjorde i sin Sewalong. När jag skulle sy densamma så stötte jag på problem. Som tur är fick jag fantastiskt fin hjälp av kunniga sömmerskor i facebookgruppen Vuxna sytokar så jag lyckades klura ut hur jag skulle göra. Lös mot ryggen ligger en infodring som är fastsydd i kragen. Formen på den mönsterdelen var lite knasig, så när hela kragen var fastsydd så sprättade jag och klippte bort en del av den. Det sista man vill är ju att ha en massa knöl över axlarna när man tar på sig sin klänning. Jag fick även ett tips att nästa fast infodringen mot axelsömmarnas sömnsmåner för att hålla den bättre på plats, så det ska jag absolut göra.

Knapparna:

Eftersom jag inte har automatiska knapphål på min Husqvarna Automatic och faktiskt är rent ut sagt värdelös på att sy dem "manuellt" så valde jag att sätta tryckknappar i klänningen. Det syns inte så bra på bilderna, men de är täckta med en kappa av pärlemor. Jag hade faktiskt rejäl hjärtklappning när jag satte i dem. Jag som har satt så många tryckknappar vet ju att om en hamnar fel så kan hela plagget vara förstört. Men det gick bra och det enda stället som putar lite är där livet möter kjolen. Men det får vara för nu.

Kjolen:
Efter lite research på nätet bestämde jag mig för att rita en egen kjoldel. Jag använde mönstret på en halvcirkelkjol som jag sydde för några veckor sen, måttade så att det stämde i midjan och sen var det bara att köra. Lätt som en plätt!

Och slutresultatet då? Jo jag är tokigt nöjd faktiskt. Klänningen kunde gått få varit en eller två centimeter längre men det är inte så mycket att göra åt nu. Annars tycker jag att det är en mycket söt modell som funkar bra på min kropp. Klänningen är utan tvekan det mest avancerade jag har sytt och det projekt jag har lagt mest tid på. Jag nöjd att jag tagit mig tid att peta, sprätta och sy om och är även tacksam för all hjälp jag fått från alla möjliga håll.

Hoppas nu att det här blogginlägget är till glädje för någon annan som känner för att utmana sig själv. Hojta gärna om du också syr en sån här klänning, jag vill gärna se.